Mikaela- om dudde.

Ridgehill dudley. f.2000

Jag köpte "dudde" av en tjej som bor i vännäs. Provred honom 2 gånger och tyckte han var hur underbar som helst. Dock var han en typ av problem ponny då han inte hade hoppat så mycket och han var rädd om öronen och massa annat så vi fick börja om från början med honom. Jag arbetade honom bara från marken i säkert 2 månader, logerade och tömkörde och körde även lite NH med honom. Efter två lång månader började jag sitta upp på honom och jobba honom i dressyren få honom lugn och att han skulle lyssna. Han hade världens underhals när vi fick honom för direkt man tog i tygeln (red på vanligt tre delat bett) så höjde han huvudet så jag nästan hade huvudet vid mina bröst. Så vi tog honom till ATG och kollade munnen på honom och dom sa att de va nått utav de värsta dom hade sett han hade jätte vassa tänder som skavde mot kinden helatiden när han tuggade och blev förmodligen värre när man hade bett inne i munnen. Så dom filade ner och rundade tänderna i omgångar. Han blev direkt mycket lugnare och bättre att jobba. Han var hur fin som helst i dressyren innan slutet och skulle lätt kunna gå LA i dressyr. Sen kom hoppningen han stannade på 40-50 första gångerna sen fick han förtroende för mig och innan slutet hoppade vi LA banor på träning. Bytte bett till hackamoore(stavning?) och då började han direkt lyssna på mina förhållningar och sånna saker, han var väldigt het eller snarare jätte het i hoppningen men de gick frammåt. Efter ett helt år hade vi hoppat en MSV bana på träning och han gick super. Sen blev han halt, hade förmodligen haft en skada sedan länge tillbaka men han var aldrig riden så som han vart hos mig, ordentligt med andra ord. Red igång honom efter 3 veckor sen blev han halt igen så fortastte de ett tag till sista gången vi va där. Och då hade vi bestämt att sälja honom till en mindre ryttare som väger mindre och var kortare eftersom att han inte är så viktbärande och inte speciellt stor heller. Så vi sålde honom till en liten tjej i Uppsala som tävlar galopp och små hopptävlingar med honom och de går bara bra. Men jag saknar honom mer än allt min finaste ponny. Som vi kämpade och tog oss från att bara stå bredvid varandra till att hoppa MSV bana. Dessutom var han aldrig mer rädd om öronen under tiden han var hos mig. Den vänskapen vi hade, och den beslutsamheten vi hade var otrolig. Kommer nog aldrig känna ett sånt starkt band med någon igen. Min bästavän!

 

Du köpte inte honom av några som heter Wassermann?:))

Jaha! Köpte också min ponny från wassermanns. Du kanske känner igen Apple Hurricane?:)

Jaa:D jo det är hon verkligen! Vi kanske ses på någon tävling framöver :)!